Erik Hällgren, ordförande i Equmeniakyrkan Falköping
Det finns ju många svar på den frågan. Om man börjar i bibeln så står det ju mycket om vad församlingen är där, men jag har fastnat för en speciell tanke. I Apostlagärningarna 2 står det om de första kristna att de ”höll samman och möttes varje dag troget i templet, och i hemmen bröt de brödet och höll måltid med varandra i jublande, uppriktig glädje”.
De som mött Jesus och kommit till tro på honom kunde inte hålla sig ifrån varandra, de var bara tvungna att umgås – och det varje dag! För dem var kristen något man inte kunde vara på egen hand, gemenskapen var, och är en av den kristna församlingens viktigaste egenskaper.
Men finns det något som skiljer en församling från en annan förening, sammanslutning eller klubb?
En församling är ju ingen intresseklubb, vi delar inte politisk ideologi eller hyllar samma lag i fotboll, en församling är en gemenskap i tro. Här är vi olika, men det vi delar är upplevelsen av att vi vill komma närmare den Gud vi upplever i våra liv.
Församlingen är inte perfekt eftersom vi människor inte är perfekta, men jag har upplevt att församlingen är den perfekta platsen för den som vill växa i tro.
Det är när vi får dela våra erfarenheter av Gud med andra som vi verkligen kan växa i tro, och i mötet med andra människors upplevelser av Gud så har min Gudsbild verkligen vuxit, jag har stärkts i min tro genom att vara med i en församling.
Måste man tro precis som alla andra för att vara med i församlingen?
Absolut inte. Till Equmeniakyrkan Falköping välkomnar vi alla som bekänner Jesus Kristus som Herre och Gud. Det är allt! Sedan kan vi börja vår gemensamma resa i tron.
Min tro har utvecklats sedan jag som 15-åring gick in i min första församling, men fortfarande är det min personliga tro, och den är inte exakt samma tro som din.
Det är inte hur vi tror utan att vi tror som förenar oss, och tillsammans får vi utvecklas och växa i vår tro.
Erik Hällgren, ordförande i Equmeniakyrkan Falköping