Har du någonsin gjort en fallövning? Det är något man ibland använder på teambuilding när man vill stärka gruppens samvaro. Då står man exempelvis på ett bord och så har man sin grupp bakom sig. Man ska blunda och luta sig tillbaka och lita på att gruppen fångar en.
Det här kan kanske kännas lagom inbjudande att göra. “Kommer dom verkligen fånga mig? Orkar dom??” Kanske man tänker medan hjärtat går i 150 km/h.
När jag var yngre tänkte jag att om jag försökte så kanske jag kunde klämma fram tillräck-ligt mycket tro för att vara en bra kristen. “Om jag bara trodde lika mycket som den där vännen jag har, då skulle jag känna mig som en lyckad kristen”. Utan att veta om det så försökte jag bära Gud.
Att växa i tro handlar inte om att “tro mer”, utan om att få växa och vila i Guds närhet. Vi får växa och utvecklas i närvaron av vår Gud som är konstant. Det är inte jag som bär, det är Gud. För hur mycket jag tror gör inte Gud mer eller mindre verklig,
Precis som vi utvecklas och mognar psykologiskt så får tron också utvecklas och mogna. Tilliten växer och vår relation får ett djup.
Det är i Hans närhet som allt blir levande, och under vår vandring tillsammans med Gud får vi luta oss på Honom som går stadigt. Så passa på, njut av Hans sällskap för jag tror verkligen att Han njuter av din.
Kelly Reid