Mössebergsgården


Meny

Skapelse pågår

Med jämna mellanrum får vi följa debatten om vårt ursprung. Tanken om skapelse och tanken om evolution ställs ofta mot varandra. Vad hände egentligen då, för ett okänt antal år sedan? Vad var den utlösande faktorn? Fanns det någon djupare mening inblandad – en Skapare – eller är vår existens resultatet av en mängd tillfälligheter?

Det är ett intressant samtal och det finns nog anledning för alla inblandade att vara ödmjuka. Personligen har jag aldrig riktigt förstått motsättningen mellan tro och vetenskap, de svarar helt enkelt bara på olika frågor.
I kyrkan finns dock en annan tanke, som är betydligt mer intressant och hoppfull: vår tro att Gud inte har slutat att skapa. När vi läser i trosbekännelsen: ”Vi tror på Gud Fader allsmäktig, himmelens och jordens skapare” rymmer detta något mer än att Gud är historiens skapare, då. Gud är också nuets och framtidens skapare. I Bibeln finns löftena om att Gud skapar något nytt: i våra liv, i och genom sin kyrka, och i framtiden! (2 Kor 5:17), (Upp 21:1-5).

Just nu är det där väldigt påtagligt här på Mössebergsgården. Skapelsen pågår, visst är det en ljuvlig tanke! Och den ger hopp, både för våra liv och för oss som kyrka. När vi inte ser vägen vidare finns det en som skapar den vägen. Visst kräver det ett visst mod. Visst är det inte alltid lätt. Visst kan det ibland till och med ta emot, när vi vant oss vid hur det ”alltid har varit”.

I kyrkan kan vi lätt missa, att former och verksamheter som en gång i tiden var dynamiska och fulla av liv, idag kanske behöver nyskapas för att nå samma mål som en gång var tanken. Och i vårt inre kan längtan efter tider som varit, göra att vi missar det som är och som kommer.

Be gärna med de ord som kung David bad när han kommit till sitt livs återvändsgränd (se nedan). Men var vaksam, det kan hända att Skaparen gör någonting när du ber!

”Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta, ge mig ett nytt och stadigt sinne.” (Ps 51:12).

Tobias Wahlström

Senast uppdaterad 131209