Mössebergsgården


Meny

Gudstjänsten 26 juni

Jan_Alvi-G-Erik-H-Linnea-G_400.jpeg

Jan och Alvi Gustavsson, Erik Hällgren och Linnéa Gunnarsson

Den högstes profet

Erik Hällgren som är församlingens ordförande, var mötesledare och inledde genom att läsa en av dagens bibeltexter.

Till de gemensamma sångerna spelade Solveig Lindström på orgeln.

Ytterligare en bibeltext lästes, vilken var hämtad ifrån Jeremia 22:1-4. Det är en mycket gammal text, som talar till oss på samma sätt idag. Det viktigaste i den här texten är att vi skall ta hand om våra medmänniskor på ett bra sätt.

För sången svarade Alvi och Jan Gustavsson, som sjöng flera duettsånger till eget dragspelsackompanjemang.

Lars-Åke Johnsson läste ifrån Apg.13:16-25 samt ledde i bön.
I sin predikan utgick Linnéa Gunnarsson ifrån Lukas 1:57-66.

- Vägarbete och vägarbetare ser vi ofta så här års. Bilköer bildas lätt, vi ser en väglots, med skylten ”Följ mig!”

- Den högstes profet, "vägröjaren", hade också en utsatt uppgift och position ute på vägarna.

- Gud stannar aldrig bara med att lova och skapa förväntan, utan han fullföljer alltid sitt verk. En väg som verkligen håller att gå på. "Jesus är vägen sanningen och livet!”

- I bibeltexten befinner vi oss hemma hos Sackarias, han och hustrun Elisabet som fick ett personligt bönesvar. När det sker något stort, då är det inför Gud. Han och Elisabet skulle få en son, då de egentligen borde blivit mor- eller farföräldrar istället. Men för Gud är allting möjligt. Pojken skulle få namnet Johannes, och han skulle få bli den högstes profet.

- Tänk att få vara en förebild, för det Gud har sagt och lagt ner i oss.

- Johannes upptäckte snart att han inte var en dussinmänniska. Han myntade begreppet att vi duger, just precis som vi är. Johannes fick leva och dö, med sin kallelse och sin livsuppgift. Han var så angelägen i sitt vägarbete.

- Johannes Döparen gjorde inte så många under, men det han vittnade om Jesus, det var sant. Ha Jesus i centrum och var noga med att förkunna Guds ord. Var frimodig och stark, och Gud gör under.
En stund av stillhet, ljuständning och bön avsattes, innan alla till sist bad Herrens välsignelse tillsammans.

Text och bild: Ingela Andersson

Senast uppdaterad 160710